INSTALATIONS

 Candyland. Umeå Kosthall/ Väven, Rånäs slott. , Mossutställningar. 


TIMESPACE wiesenburg / Gylleboverket / Skogsfestivalen /  Pannrummet.


 

 


WHO IS TO BLAME


När jag var liten älskade jag växter som fått för mycket vatten, en sorts försurad sankmarks-estetik. Till detta hör att det var sommar, lagom varmt och vindstilla. Det skulle finnas en marulk i mjärden och äckliga insekter som försökte ta sig ur sin puppa. Sådana områden tappar sin intensiva färg för att inta en ljusgrön nästan vit ton. Jag ligger blixtstilla i fören på våran roddbåt och glider genom vassen. Lukten av pånyttfödelse blandas med döden. Jag lider och njuter för fullo.




Hur skulle jag närma mig Yayoi Kusamas konstnärskap? När hon var liten fick hon en hallucination som fick henne att flippa ut. Hon var mitt i en blomsteräng och upplevde att blommor talade till henne. Blommornas krona var som prickar och de spred sig överallt och ända bort över horisonten. Hon kände det som att hon höll på att lösas upp och försvinna in i detta fält av ändlösa prickar. Denna upplevelse sägs ha präglat resten av hennes liv och hennes konstnärliga process.




”Jag blir galen” var det första uttrycket som kom upp när jag arbetade med verket Who is to blame och som skulle komma att bli mitt bidrag till ”Dot dot dot dot” utställningen, som initierades av Mossutställningar. Vi var i en av Stockholms kanske pampigaste våningar på Birger Jarlsgatan och året var 2006. Jag hade en gratis ateljé i huset till låns. Jag var nyexaminerad från Kungliga konsthögskolan och kände mig fri att experimentera.

Jag byggde upp en installation med levande växter i en ”dead end” korridor och i stället för att måla prickar på växterna, valde jag att invertera dem genom att perforera bladen med en 2-3 cm stor pipa. Därefter la jag ner de stansade prickarna i en klassisk glasburk som tidigare använts till sylt och förseglade den med ett tillhörande aluminiumlock. Varje hål ställde en fråga och varje prick i burken gav ett tomt svar. Växterna belystes underifrån med växtlampor 200 Led för att ge en effekt och för att de inte skulle dö. Installationen blev som en psykedelisk djungel där prickar och hål dansade i lila ljussken över väggarna och i taket.




Jag kände att jag med detta verk kunde vara autentisk med min egen bakgrund och samtidigt förena våra skilda upplevelser av naturen och dess kraft. Jag döpte verket till ”Who is to Blame” och det blev min hyllning till Yayoi Kusama.



WHO IS TO BLAME


When I was a child, I loved plants that had too much water, a kind of acidified swamp aesthetic. In addition, it was summer, pleasantly warm, and windy. There would be a monkfish in the XXX (mjärden) and yucky insects trying to get out of their pupae. Such areas lose their intense color to adopt a bright green almost white tone. I lie absolutely still (still as a mouse) in the bow of our rowing boat and glide through the reeds. The smell of rebirth mixes with death. I suffer and enjoy it to the fullest.


How would I approach Yayoi Kusama's artistry? When she was a child, she had a hallucination that made her freak out. She was in the middle of a meadow of flowers and felt the flowers speaking to her. The crowns of the flowers were like dots and they spread out everywhere and all the way beyond the horizon. She felt like she was dissolving and disappearing into this field of endless dots. This experience is said to have shaped the rest of her life and her artistic process.


“I'm going crazy” was the first expression that came up when I was working on the piece “Who is to blame” and which would become my contribution to the "Dot dot dot dot" exhibition, which was initiated by Moss exhibitions. We were in one of Stockholm's perhaps grandest floors on Birger Jarlsgatan and the year was 2006. I had borrowed a studio for free in the house. I had recently graduated at the Royal College of Fine Arts and felt free to experiment. I built up an installation with live plants in a dead-end corridor and instead of painting dots on the plants, I chose to invert them by perforating the leaves with a 2-3 cm pipe. Then I put the punched dots in a classic glass jar previously used for jam and sealed it with the corresponding aluminum lid. Each hole asked a question and each dot in the jar gave an empty answer. The plants were illuminated from below with plant lamps 200 Led to give an effect and so that they would not die. The installation became like a psychedelic jungle where dots and holes danced in purple lights over the walls and on the ceiling.


I felt that with this work I could be authentic with my own background and at the same time unite our different experiences of nature and its power. I named the work “Who is to Blame” and it became my tribute to Yayoi Kusama.



TIMESPACE / TIMESPACE wiesenburg / TIMESPACE Gylleboverket / TIMESPACE Skogsfestivalen / TIMESPACE Pannrummet


Visit the TIMESPACE WEBSITE link




Brothels and colonies are two extreme types of heterotopia, and if we think, after all, that the boat is a floating piece of space, a place without a place, that exists by itself, that is closed in on itself and at the same time is given over to the infinity of the sea and that, from port to port, from tack to tack, from brothel to brothel, it goes as far as the colonies in search of the most precious treasures they conceal in their gardens, you will understand why the boat has not only been for our civilization, from the sixteenth century until the present, the great instrument of economic development (I have not been speaking of that today), but has been simultaneously the greatest reserve of the imagination. The ship is the heterotopia par excellence. In civilizations without boats, dreams dry up, espionage takes the place of adventure, and the police take the place of pirates.



Michel Foucault. Of Other Spaces (1967), Heterotopias

TIMESPACE

I en serie utställningar under det gemensamma namnet TIMESPACE, visar de svenska konstnärerna 

Jenny Berg, Elin Maria Johansson, Ulrika Segerberg, Ulrika Sparre, Natalie Sutinen och Etta Säfve ett antal verk tillsammans.

 

I utställningarna TIMESPACE, WIESENBURG, Berlin (D) och TIMESPACE, GYLLEBOVERKET, Gyllebo (SE), och TIMESPACE skogsfestivalen tar sig konstnärerna an byggnader och rum som inte vanligtvis rymmer eller är specifikt byggda för utställningsändamål.

 

2012-07-11 – 07-15 TIMESPACE Skogsfestivalen

 

26 & 27 Mars 2011

WIESENBURG i Berlin är en byggnad med en anslående historia. Byggnaden uppfördes 1895 som ett centrum för hemlösa. På 30-talet togs byggnaden över av Nazisterna som använde den till att bland annat tillverka ammunition och trycka hakkorsflaggor. Detta pågick tills dess att byggnaden bombades av de allierade i slutet av kriget och blev till följd delvis förstörd.

Ruinerna har ofta tjänat som Filmkulisser, bl a för Reiner Werner Fassbinders Lili marlen och Volker Sclöndorff die Blechtrommel.

Under en kort tid kommer nu denna ruin bli platsen för TIMESPACE.

TIMESPACE wiesenburg view our website 

 

22 April - 1 Maj 2011

På GYLLEBOVERKET visas konstnärernas arbeten på en före detta skrotåtervinning. Skroten är inte längre i bruk, men bär tydliga spår av vad som lämnats kvar under årens lopp. Den ägs numera av fem konstnärer och platsen i sig är en pågående process. TIMESPACE är den första publika utställningen på Gylleboverket.

Gylleboverket kommer att fungera som ett utställningsrum och en plattform för konstnärerna som är knutna till platsen, med verkstäder, performance-scen och filmstudio.

 

11-15 Juli 2012 TIMESPACE Skogsfestivalen

 

DOCUMENTATION 

Download Catalogue pdf TIMESPACE Wieseburg 

TIMESPACE website

Press Ystad Allehanda Artikel 19 April 2011

 

23 jan 2015 TIMESPACE Pannrummet

HÉRON – FRAGRANCE OF VIOLENCE

Art Film

KVICKSILVER

Art Film

I SKUGGAN AV EN HIMMEL

Photo