Mercurio

NATALIE SUTINEN

ARTIST & DIRECTOR


MERCURIO SUPERNATAT

TRAILER

MERCURIO SUPERNATAT 16.46 min 


Mercurio Supernatat är den första delen av en triologi bestående av Mercurio Supernatat, Rhizome och Herbarium


Familjen Rhizome lever i en motstridig känsla; Å ena sidan är det skönt med en evig het sommar där regnet aldrig faller och som aldrig tycks ta slut, å andra sidan växer en krypande oro för undergången sig allt större för varje dag. Det är en övergripande oklarhet som gräver sig djupare in i barnen och föräldrarnas medvetande. I min nya film Mercurio Supernatat, har jag byggt upp en storyline om en familj, där föräldrarna är relativt nyskilda. De fyra barnen tvingas leva med nya vuxna och nya styvsyskon. Kan familjen Rhizome acceptera sin nya miljö och den nya familjekonstellationen. I filmen ser vi barns kamp att anpassa sig, utöva rollspel, tälja och dyka ner i floden eller sjön. Ofta ser vi glädjen ta över och oron försvinna. Halterna av kol och kväve, fosfor i atmosfären, i oceanerna och i jordytan har förändrats. Vid kusten, främst vid flodmynningen kommunicerar träden med sina labyrinter av rötter som också blivit barnkammare, skydd och skafferi åt fiskar, skaldjur och andra organismer. 


I leken är förmågan hos barnen att överleva stark, till och med att växa med ny kraft och riktning, trots lokala sammanbrott. Föräldrarna försöker bryta gamla mönster från och bygga upp ett fungerande system som bonusfamilj. För att kunna bryta gamla vanor tror föräldrarna att de måste leva ett ett nomadiskt liv närmare naturen, bort från all lyx. Familjen Rhizome lever i ett så kallat intermezzo, där resan inte har en början eller slut. I filmen får vi följa mammans vardag med de fyra barnen, sina egna och partnern Davids- i skogarna, på stränderna, på vägarna och i det gamla 1800-tals gården, där avsaknad av bekvämligheter sätter ljus på frågor om människans livsvillkor nu och då. Över de filmade scenerna löper mammans egna dagboksanteckningar och då och då bryter rapporter om bränderna in, om demonstrationerna som var politiskt laddat.  


Filosofen Gilles Deleuze jämför varat med ett träd. Ett träd växer tills det når sitt slut.  Jag  har byggt upp en storyline där en familj jämförs med ett träd i en skog. likt Deleuzes träd expandera den utåt med hjälp av mer eller mindre underjordiska stammar, så att nya trädstammar kan växa upp ur marken en bit ifrån varandra. Stammarna kan vara självständiga träd eller delar av samma individ.


“En rhizomatisk struktur motsätter sig kronologi och organisering, istället föredrar den ett nomadiskt system av tillväxt och spridning. Ett rhizom har ingen begynnelse och inget slut; den är alltid i mitten, mellan saker, innevarande, intermezzo.” Du vet inte vad du blir. Du tar hela tiden nya vägar. Du blir det du gör och det förändras över tiden. 


MERCURIO SUPERNATAT


Mercurio Supernatat is part one in the trilogy consisting of Mercurio Supernatat, Rhizome and Herbarium.


The Rhizome family live their days with a contradictory feeling; on one hand it´s wonderful to be in an eternally hot summer where the rain never falls, a summer which never seems to end, on the other hand there is this growing concern for the downfall, it grows ever bigger day as each hot day passes. It is an overall obscurity that digs deeper and deeper into the children´s and the parents' awereness. In my new film Mercurio Supernatat, I have built up a storyline about a family in which the parents are newly divorced. The four children are forced to live with new adults and new step-siblings. Can the Rhizome family accept their new environment and the new family constellation. In the film, we see the children struggle to adapt, they exercise role-play, count and dive into the river or lake. Often we see the joy take over and the anxiety disappears for a moment. Meanwhile, the levels of carbon and nitrogen, phosphorus in the atmosphere, in the oceans and in the earth's surface have changed. At the coast, mainly at the estuary, the trees communicate with their mazes of roots that have also become a nursery, shelter and pantry for fish, shellfish and other organisms.


In the game, the ability of children to survive is strong, even growing with new power and direction, despite local breakdowns. The parents try to break away from old patterns and build up a functioning system as a stepfamily. In order to break old habits, parents believe that they must live a nomadic life closer to nature, away from all luxury. The Rhizome family lives in a so-called intermezzo, where the journey has no beginning or end. In the film, we follow the mother's everyday life with the four children, each their own and her partner David in the forests, on the beaches, on the roads and in the old 19th-century courtyard, where the lack of amenities sheds light on questions about human living conditions. Overlaying the filmed scenes, the mother's own diary notes run. And from time to time reports of the fires break in, news about the demonstrations that are politically charged.


The philosopher Gilles Deleuze compares being with a tree. A tree grows until it reaches its end. I have built up a storyline where a family is compared to a tree in a forest. Like Deleuze's tree, it expands outward with the help of more or less underground trunks, so that new tree trunks can grow up from the ground a bit apart. The trunks can be independent trees or parts of the same individual.


“A rhizomatic structure opposes chronology and organization, instead it prefers a nomadic system of growth and dissemination. A rhizome has no beginning and no end; it is always in the middle, between things, the present, the intermezzo. ”You do not know what you become. You are constantly taking new paths. You become what you do and it changes over time.

OTHER PROJECTS

TIMESPACE

Installation

I SKUGGAN AV EN HIMMEL

Photo

HÉRON – FRAGRANCE OF VIOLENCE

Art Film

NATALIE SUTINEN

 


Artist and  Director

GET IN TOUCH


Studio address: Tobaksvägen 32, Farsta

Email: kontakt@nataliesutinen.se

© Copyright. All Rights Reserved.